Språkkunskapspanelen som ordnades av SUKOL fokuserade på följande fråga: ”Hur kan man utveckla jämlikheten inom utbildningen i kommuner och utbildningsstrukturer?” Panelen leddes av Minna Närvä, vice ordförande för SUKOL, och den hölls på distans den 7 maj 2024.
Representanter för universiteten bidrog med ett forskningsperspektiv på språkutbildningens tillgänglighet. Taina Saarinen, forskningsprofessor och direktör för institutionen för utbildningsforskning vid Jyväskylä universitet, påpekade att språkutbildningens tillgänglighet hänger samman med vad som händer under och efter utbildningen – vilket värde språkutbildningen har. I dag diskuteras ofta värdet av språkutbildning ur ett arbetslivsperspektiv. Men det finns naturligtvis också andra värden, till exempel när det gäller att uttrycka sig själv.
Paneldeltagaren Raisa Harju-Autti är lektor i pedagogik vid Karleby universitetscenter Chydenius, som hör till Jyväskylä universitet. Hon lyfte fram studien Språkundervisningens nuläge och framtidsvisioner, vars resultat presenterades vid ett evenemang den 29 april 2024. I rapportens utvecklingsförslag ingår bland annat att utöka utbudet av språk i både grundskolan och gymnasiet och att utveckla fortbildningen för lärare. ”Finland har alltid varit flerspråkigt. För att uppnå en flerspråkig och språkmedveten praxis behövs ett utvecklingsinriktat förhållningssätt", sade Harju-Autti.
Mari Sjöström, specialsakkunnig vid Kommunförbundet, fokuserade på framtiden och den demografiska förändringens inverkan. Kommunernas invånarantal minskar och andelen elever med främmande språk som modersmål ökar. Den grundläggande utbildningen ges i huvudsak på finska eller svenska och undervisningsspråket påverkar de gemensamma, frivilliga och valfria språken. Sjöström frågade vad som kan göras för att förbättra tillgängligheten i språkundervisningen. Finns det några pedagogiska metoder som ännu inte har prövats? Kan andra aktiviteter i anknytning till skoldagen, så som klubbverksamhet, motivera till språkval?
God praxis i kommuner från Helsingfors till Limingo
Bland paneldeltagarna fanns experter från hela Finland som delade med sig av sina egna kommuners lösningar, särskilt för att öka tillgängligheten till språkutbildning.
Satu Koistinen och Jenni Kohl deltog i panelen som representanter för Helsingfors stads Fostrans- och utbildningssektorn. Helsingfors är ett exempel på en stor stad med sina egna utmaningar och möjligheter. I stadens strategi står det att målet är att erbjuda en mångfald av språk för alla. Koistinen och Kohl presenterade Helsingfors breda språkutbud och timfördelning, som erbjuder fler språk än den nationella miniminivån kräver. Av skoleleverna väljer 90 % fortfarande engelska som A1-språk, men A2 väljs och studeras av ungefär hälften av åldersgruppen. Via ett projektarbete försöker man erbjuda ett brett språkutbud till alla. Just nu pågår projektet Helsinki oppii ruotsia för att öka studier i svenska som A-språk. I projektet granskas också det nätverk av tjänster och strukturer som möjliggör eller hindrar språkval. Staden erbjuder också tvåspråkig grundskoleundervisning på engelska, spanska, kinesiska, nordsamiska, svenska, ryska och estniska.
Leena Pulli, språklärare och styrelsemedlem i SUKOL, framförde hälsningar från Tammerfors stad till panelen. Tammerfors har fått ett rykte om sig att vara en stad där utbudet och implementeringen av ett mångsidigt A1-språk har varit exemplariskt. I stadens strategi ses språkkunskaper som en framtidsfärdighet. Småbarnspedagogiken erbjuder språkduschar och förskoleundervisningen erbjuder Kikatus, stadens egen modell: varje förskoleelev får en timmes språkundervisning i veckan på den egna skolstigens A-språk, undervisad av språklärare. Det finns sju A-språk och cirka en tredjedel av åldersgruppen skulle vilja ha ett annat språk än engelska som sitt A1-språk. Samma sju språk erbjuds nu som A1- och A2-språk inom varje skolstig. Detta möjliggör förverkligande och vid behov sammanslagning av grupper. Enligt Pulli är andra strukturer som stöder språkval i Tammerfors bland annat modellen med språkutvecklande lärare, förskoleinformation, gemensamma och skolspecifika språkvalskvällar samt goda erfarenheter som sprids via djungeltelegrafen. I stadens kvalitetsgaranti ingår att all språkundervisning ska ges av en språklärare (eller en klasslärare med dubbelexamen) och att en A2-grupp i engelska ska förverkligas även med ett mindre antal elever. Förvaltningens stöd, som gör det möjligt för språklärare att undervisa i Kikatus-klasser, är mycket viktigt.
Paneldeltagaren Päivi Mäkinen arbetar som språklärare i Hyvinge och där har man också satsat på språkduschar för förskolebarn och på information till föräldrar. Hyvinge är en stad i södra Finland med färre än 50000 invånare och en lång tradition av mångsidig språkundervisning. Staden erbjuder fem A1-språk: alla språk erbjuds inte i alla skolor, men varje elev kan välja vilket språk som helst. Skolplatserna bestäms i första hand av språkvalet i centrum av staden, där skolorna är koncentrerade. Däremot erbjuds endast engelska som A2-språk. Stadens språkprogram garanterar att man kan fortsätta med ett långt språk till slutet av gymnasiet. Tidigare skedde marknadsföringen av språken genom språkklubbar i årskurs 2. Sedan införandet av A1-språk på första klassen har språkinformationskvällar ordnats i hela staden, med ett program för barn och ett program för vårdnadshavare. Dessutom ordnas språkduschar i förskoleklasserna. Mer än en fjärdedel av åldersgruppen studerar tyska eller franska som sitt första språk och grupper har enligt Mäkinen startats särskilt i de skolor där lärarna i språkduscharna jobbar.
Den minsta kommunen som var representerad i panelen var Limingo i Norra Österbotten. Limingo är Finlands barnrikaste kommun, med över 40 procent av befolkningen under 19 år. Kommunens utbildningsdirektör Päivi Mäki berättade att Limingo på bara några år har byggt upp ett kommunalt språkprogram och en tvåspråkig finsk–engelsk utbildningsväg från förskolan till gymnasiet. I kommunens strategi ses internationalisering och turism som faktorer som stärker livskraften, och språkprogrammet är en del av internationaliseringsplanen. Förutom engelska erbjuds svenska som A1-språk, men grupper i svenska har inte ännu förverkligats. Mäki berättade att det finns andra planer för att få fler elever att välja svenska som A1-språk. A2-språken tyska, spanska och ryska har i allmänhet förverkligats – även om ryskan i år inte fick en grupp på grund av världsläget. B2-språken är tyska, franska och spanska. Språkprogrammet säkerställer kontinuiteten till gymnasiet och omfattar även språkundervisning inom ramen för den fria bildningen. Dessutom satsar Limingo på den så kallade finska hobbymodellen, där eleverna går direkt till klubbarna efter skoldagen för att ägna sig åt sina hobbyer. HALI-modellen (”Harrastava Liminka”) i Limingo erbjuder också språkklubbar.
Vad borde man göra?
Åhörarna hade möjlighet att skicka in frågor och kommentarer via Flinga, som paneldeltagarna svarade på. Tusenkronorsfrågan var: Vilka konkreta och effektiva åtgärder borde vidtas för att strukturera systemet så att fler får tillgång till språkinlärning?
Raisa Harju-Autti hänvisade till Riitta Pyykkös studie Flerspråkighet som en resurs, som redan 2017 föreslog att lösningen skulle vara att ha ett annat nationellt A1-språk än engelska. Enligt Harju-Autti skulle detta vara en grundläggande strukturell förändring som fortfarande bör övervägas. Hyvinge-modellen, där endast engelska erbjuds som A2-språk, skulle kunna vara ett genomförbart alternativ.
Paneldeltagarna lyfte fram problemet med frivilliga språk: de utesluter andra valmöjligheter. A2-språket äter upp en del av valfriheten i den grundläggande utbildningen, som redan är begränsad genom det ”obligatoriska” införandet av fem timmar konst och hantverk i de valfria ämnena. En språkintresserad elev kan inte läsa fyra språk i den grundläggande utbildningen, för har man en gång valt ett A2-språk kan man inte välja ett B2-språk. Panelen funderade på hur realistisk bilden av situationen för de frivilliga ämnena är för föräldrarna. Publiken frågade också om språk kunde ingå i konst och hantverk i det här fallet.
Publiken uppmanade föräldrar att lobba och vårdnadshavare i beslutsfattande ställning att påverka språksituationen. Satu Koistinen sade att Helsingfors mångsidiga språkval och faktum att det finns fler årsveckotimmar än generellt i landet är ett politiskt beslut. Därför lönar det sig att engagera sig i kommunalpolitiken! Päivi Mäkinen bekräftade att situationen i Hyvinge verkar bra nu, men att språkprogrammets fortsättning var i fara för några år sedan. SUKOL:s ställningstagande hjälpte lite, men aktiva vårdnadshavare var nyckeln till att rädda språkundervisningen. Mari Sjöström påpekade att så snart vi talar om mer än ett minimiantal lektioner, talar vi om värderingsbeslut, som fattas av förtroendevalda. I allmänhet måste de här besluten backas upp av vissheten om att det kommer att vara möjligt att locka till sig elever som väljer språk och kvalificerad lärarpersonal, till exempel om ytterligare ett språk erbjuds.
Timfördelningen är alltid en fråga när man diskuterar frivilliga språk. Enligt Koistinen är det till exempel i Helsingfors rektorerna som ansvarar för schemaläggningen, så det lönar sig att påverka dem direkt. Bristande motivation får inte vara ett skäl att ge upp A2-språk. Koistinen tog upp en fråga från Flinga: Vilka frågor löses med pedagogik och vilka med politik? Hennes svar är att politiken skapar de strukturer som möjliggör val, men pedagogiken ser till att de elever som har valt ett språk stannar kvar i det. Undervisningen måste vara engagerande för alla typer av elever.
Nycklarna till lösningen i kommunernas händer
SUKOL har sedan några år tillbaka arrangerat debattpaneler om språkkunskaper, varje år i början av maj. Den här gången var ämnet minskade och försämrade språkkunskaper, som är en växande oro inom förbundet och i samhället överlag. Bristande språkkunskaper påverkar en jämlik tillgång till sysselsättning och ur arbetsgivarnas perspektiv påverkar det tillgången till en språkligt kunnig och kompetent arbetskraft och företagens konkurrenskraft på internationella och europeiska marknader. Situationen är också oroande när det gäller en bredare kulturell medvetenhet, tolerans och globalt medborgarskap.
SUKOL:s uppfattning är att nyckeln till att öka mångfalden i språkkunskaperna ligger just i mångfalden av valmöjligheter i grundskolans lägre klasser, det här med stöd av staten. Genomförandet av språkstigar bör säkerställas genom samarbete mellan utbildningsanordnare från grundskolan till gymnasiet och till vidare studier.
Det här var ett hett ämne: cirka 120 personer hade anmält sig till evenemanget. Ordförande Minna Närvä avslutade panelen med en önskan från publiken: låt oss äntligen börja arbeta på en nationell strategi för språkkunskaper!