På onsdag morgon gav biskop Björn Vikström en beskrivning av läge och tendenser i Borgå stift för de präster som samlats till stiftets synodalmöte i Åbo. I sin översikt lyfte biskopen fram utmaningar i form av sjunkande antal dop, konfirmationer, vigslar och gudstjänstdeltagare men också till exempel ett aktuellt behov av att rekrytera präster. Samtidigt visade han också på möjligheter att utveckla församlingsarbetet i stiftet och kyrkan.
En av de utmaningar som biskopen fäste uppmärksamhet vid var att allt flera föräldrar väljer att inte döpa sina barn. Han menade att det är viktigt att kyrkan kan gå i en respektfull dialog om varför dopet är viktigt.
– Dopfrekvensen är en fråga som kan te sig olika aktuell beroende på var i stiftet man verkar. Men jag tror att det är en av de mest avgörande frågorna för vår kyrka på längre sikt. Antalet döpta barn i hela kyrkan har från 2010 till 2015 sjunkit från 48 000 till 38 000. Liksom många andra förändringar syns trenden tidigast och tydligast i större städer, sade biskop Björn Vikström.
Ofta medvetet val att avstå från dop
Biskopen berättade att undersökningarna visar att det handlar om föräldrarnas medvetna val, ofta motiverat av att man vill att barnet senare i livet själv ska få besluta om det. Det handlar vanligen om föräldrar som har rätt goda erfarenheter av församlingarna och deras verksamhet. Många har i sin bekantskapskrets andra barnfamiljer som inte heller har döpt sitt barn. Andras exempel leder alltså inte till dop, som tidigare, utan snarare tvärtom.
– I de fall då ena föräldern hör till en annan religion eller annat kyrkosamfund, eller är kritisk till religiös tro överhuvudtaget, är sannolikheten stor för att barnet inte blir döpt, sade biskopen och menade att kyrkan kan påminna föräldrarna om att de gör många livsavgörande val för sina barn, och att dopet handlar om ett löfte om beskydd och omsorg om barnet och familjen.
– Den här respektfulla dialogen bör föras med unga redan i skriftskolan, sade biskopen och betonade det viktiga i att kyrkan har en klar uppfattning om varför dopet är livsviktigt. Han poängterade också vikten av att satsa på konfirmandarbetet.
En annan diskussion som biskop Björn Vikström ansåg att det är viktigt att kyrkan går in i är debatten om eutanasi. Han betonade lyhördhet för vårdpersonal i debatten och sade att det tycks finnas en diskrepans mellan allt positivare attityder och beredskap att själv ge dödshjälp.
Kyrkliga vigslar och den nya äktenskapslagen
– Antalet kyrkliga vigslar sjunker och utgör idag knappt hälften av alla ingångna äktenskap, sade biskop Björn Vikström men påpekade att det inte betyder att kyrkan skulle ha förlorat sin relevans i barnfamiljernas liv.
Som exempel nämnde han att många församlingar har en rätt livlig verksamhet för barn, föräldrar och familjer, och att tre fjärdedelar av finländarna uttrycker i undersökningar att kyrkan ännu kraftigare än hittills kunde agera till förmån för familjernas välmående. Biskopen karakteriserade familjen som en församling eller kyrka i miniatyr.
– En ny situation uppkommer då den nya äktenskapslagen träder i kraft 1.3.2017. Hur de olika praktiska frågorna ska hanteras både juridiskt och administrativt korrekt kommer att framgå av Kyrkostyrelsens utredning, som blir färdig denna höst, sade Björn Vikström.
Biskopen betonade vikten av att prästerna inte solokör utan följer rådande kyrklig lagstiftning och ordning.
– Om man vill ändra på den ska man jobba för det, och den som vill behålla nuvarande ordning ska jobba för det.
Han hänvisade till att biskopsmötet i sin redogörelse i augusti kom överens om att det tidigare direktivet om bön för och med dem som registrerat sitt partnerskap även kan tillämpas i den nya situationen.
Förbönstillfälle som ett slag av välsignelseakt
– I biskoparnas beslut sägs att respektive biskop kan ge närmare direktiv till stiftets präster och andra församlingsanställda. Enligt nuvarande lagstiftning är det inte möjligt att kyrkligt viga samkönade par, och inte heller att direkt använda formuläret för välsignelse av äktenskap. Däremot kan förbönstillfället enligt min mening utformas rätt långt med denna välsignelseakt som förebild, dock så, att man inte ger sken av att den är en vigsel. Den kan äga rum i kyrka, vid bröllopsfesten eller till exempel i parets hem, sade biskopen.
Han betonade att eftersom det finns präster som inte känner det vara i överensstämmelse med sin övertygelse att förrätta sådana här förbönsstunder, bör frågan kunna lösas genom samarbete inom församlingen eller med grannförsamlingarna.
Biskopen lyfte också upp utmaningar som gällde prästerna som yrkesgrupp, bland annat påtalade han svårigheten att kunna välja assessor bland tillräckligt många kompetenta präster och att allt flera präster är på väg i pension inom de närmaste åren.
– Enligt domkapitlets prognoser skulle det behövas 40-50 nya präster under de närmaste fem åren, sade Björn Vikström och inflikade att det är ungefär lika många som han vigt under sina sju år som biskop.
Den 27-28 september har evangelisk-lutherska kyrkans präster samlats till synodalmöten i de olika stiften på respektive biskops initiativ. Diskussionen under mötena har utgått från en för alla stift gemensam synodalavhandling, Nåd för nya världar, där man granskat det aktuella i lutherdomen idag. Sammanlagt 215 präster från Borgå stift är samlade i Åbo.
Biskop Björn Vikströms hela beskrivning av läge och tendenser i Borgå stift finns som bilaga nedan.
Material som anknyter till biskopens stiftsöversikt och andra synodalmötesföreläsningar kommer att sättas ut på Borgå stifts webbsidor.
Mera information:
notarie Clas Abrahamsson, tfn 040 142 5211